Lite vardagsnära

I dag känner jag mig på ett bra humör. Jag har nämligen hämtat hem en av mina favorittjejer. Hon har bruna ögon, långt hår, är fruktanvärt snäll. Hon gör precis som jag säger att hon skall göra. Vi har tagit en lång promenad, det gick sakta för hon skulle ju nosa på allting. Hon är nämligen en liten hund, en tik och heter Bella. Vi kan säga att det är en minicollie, då vet alla hur hon ser ut. Jag får låna henne av min andra favorittjej, nämligen vårt enda barn-barn. En liten ljuvlig tös på snart 22 år. Den tredje tjejen är min dotter, den fjärde är min fru, som sorgligt nog inte kan vara hemma hos mig. Detta tack vare att hon är svårt sjuk i Perkinsons sjukdom. En vedervärdig sjukdom som gör att hon måste vistas på ett vårdhem.